Frågor & svar

Kalix Löjrom är ett unikt livsmedel som enbart kan utvinnas ur siklöja fångad i Bottenvikens bräckta vatten. I Norrbottens skärgård finns en speciell miljö med rent vatten och låg salthalt, vilket siklöjan behöver för att kunna fortplanta sig. Området utgör världens största bräckvattenskärgård: mineralrikt vatten från de stora nationalälvarna rinner ut i havet och omsätter Bottenvikens vatten vart tredje år.

För att få kallas Kalix Löjrom ska fisket och framställningen uppfylla vissa krav. Siklöjan ska fiskas i det EU-beslutade området längs Bottenvikens kust utanför kommunerna Kalix, Haparanda, Luleå och Piteå.

De årliga fångsterna beslutas av Havs- och vattenmyndigheten i samverkan med yrkesfisket och den marina forskningen, för att eftersträva ett långsiktigt hållbart fiske. Den bästa kvaliteten uppnås genom ett varsamt hantverk: inom 24 timmar från landning ska rommen vara rengjord, torkad, saltad, slutförpackad och färdig för infrysning.

Karpfiskar (familjen Cyprinidae) är en familj fiskar av vilka upp till 19 arter lever i Östersjön. De mest välkända hos oss är braxen, id och mört. Andra karpfiskar i våra vatten är sutare, ruda och löja.

Fisket inom projektet sker till en början i Bottenviken och längs Gotlands kust.

Braxen och id fiskas på våren och försommaren, från april till slutet av juni, och på hösten från augusti till oktober.

Fiskarna fångas med skonsamma redskap som kallas ryssjor och fiskehus. Fisken simmar själv in, vilket minskar risken för skador. Ryssjorna och fiskehusen är selektiva redskap, anpassade efter den art och storlek vi vill fånga.

Andra fiskar tar sig lätt ut genom flyktöppningar i redskapen utan att skadas. Inom projektet Baltic Fish används redskap som nästan uteslutande fångar rätt fisk, så bifångsten är inte särskilt stor. Redskapen skadar inte heller fisken på samma sätt som trålar eller nät – den bifångst som ändå fångas är oskadd när den släpps tillbaka.

Ja! Braxen och id är neutrala i smaken och därför lätta att smaksätta. Karpfisk var förr ett vanligt livsmedel runt Östersjön, och i Finland är den fortfarande mycket populär. När andra arter som lax blev populära i Sverige fick braxen stå tillbaka. Tack vare nya arbetssätt och produktionslinjer går det idag enkelt att ta tillvara fiskköttet – resultatet är en god färs helt utan ben.

Det är inte farligt att äta braxen och id. Tvärtom är de positiva hälsoeffekterna av att äta fisk stora.

Braxen och id är magra fiskar och lagrar därför inte höga halter av skadliga ämnen i köttet. Prover kontrollerade av Livsmedelsverket har visat att halterna av PCB och dioxiner är låga och ligger långt under gällande gränsvärden.

Att äta hållbar och vildfångad Östersjöfisk, särskilt underutnyttjade arter, gynnar havet och är ett klimatsmart livsmedelsval.

Det finns gott om karpfisk som braxen och id i Östersjön, och antalet har ökat till följd av övergödning och ett minskat bestånd av rovfiskar som annars håller bestånden nere. Genom att fiska braxen och id tas näringsämnen som fosfor och kväve bort från vattnet och övergödningen minskar. Projektet främjar även det småskaliga och kustnära fisket.

För närvarande finns det inte något mer effektivt sätt att minska mängden näringsämnen i havet. I Finland avlägsnas nästan 700 ton fosfor från vattnet med den årliga fångsten av fisk – mer än den årliga belastningen från avloppsvatten från finländska städer, industri och glesbygd tillsammans.

Nej. Fosfor är ett naturligt förekommande grundämne som alla levande organismer behöver för sin tillväxt. Näst efter kalcium är fosfor det mineralämne det finns mest av i människokroppen – cirka 85 procent finns i skelettet som kalciumfosfat. Fosfor finns också i nästan alla livsmedel.

Projektet arbetar för att hela produktionskedjan – från fångst till tallrik – ska vara hållbar. Att fiska karpfisk minskar övergödningen och hjälper till att återställa balansen mellan karpfisk och rovfisk. Att fiskarna följer reglerna kontrolleras genom stickprover, fångstrapporter och försäljningskvitton. Karpfisket är dessutom en ny inkomstkälla för många kustfiskare och gör det möjligt att leva av småskaligt fiske.

De regionala länsstyrelserna utövar tillsyn av fisket och SLU analyserar fångstdata inom projektet.

Länsstyrelsen i varje region övervakar fisket inom projektet med hjälp av fångstrapporter. Projektet för också statistik över de fiskar som släpps fria, tillsammans med SLU.

Etablerade certifieringar är tyvärr inte möjliga att tillämpa på nytt, småskaligt och kustnära fiske. Vi har istället tagit fram ett eget avtal med fiskarna inom projektet för att säkerställa ett hållbart fiske, tillsammans med nationella och regionala myndigheter, fiskproducenter och Sveriges lantbruksuniversitet (SLU). Fisket är numera grönlistat i WWF:s fiskguide.